Om man älskar sig själv , med fel och brister , på gott och ont , då tror jag också att man är kapabel att älska andra människor.
Många människor söker fel och brister hos andra , men glömmer bort sig själv.
För alla har vi fel och brister , vi är ju människor och inga robotar.
Alla kan och gör också fel.
Ingen skam i det , bara vi kan erkänna att vi har gjort fel , det är förlåtligt då.
Stå för dom felen man gör och erkänna det , det tycker jag att vi borde ha lärt oss från barnsben.
Att alltid stå för det man gjort och inte skylla på någon annan , eller försöka smussla undan och inte erkänna att det är jag som gjort det.
Men visst är det viktigt att kunna älska sig själv , att gilla dig själv när du ser din spegelbild.
Att acceptera din kropp , med alla fel och brister där också , med eller utan rynkor och valkar.
Men många kan inte göra detta.
Förresten , vad är det som säger att en rynka är ful.
Några gråa hårstrån , eller en liten rund mage.
Det är en evinnerlig jakt på perfektionism här i världen.
Tror många gånger allt detta strävande efter att bli perfekt , gör människor sjuka.
Många bantar ju ihjäl sig, blir sjuka av diverse implantat.
Att man sen håller sig i trim , med "normal" motion och bra mat , det skadar ju inte , men inte när det går till "överdrift".
Det finns så mycket annat viktigt här i livet än en perfekt kropp och ett perfekt och snyggt utseende.
Tycker jag i alla fall och dessa ord står jag verkligen för själv.........
Kram Mor i Stugan
