
Du älskade barn.
Som går därute och fryser,
varför värmer ingen din iskalla kropp.
Varför tänds inga ljus som vänligt över dig lyser.
De ljus som inger värme , förtröstan och hopp.
Som går därute och fryser,
varför värmer ingen din iskalla kropp.
Varför tänds inga ljus som vänligt över dig lyser.
De ljus som inger värme , förtröstan och hopp.
*****
Du älskade barn.
Som gråter av hunger och smärta,
varför ger ingen av sitt dagliga bröd.
Varför tar ingen dig till sitt hjärta.
Du lilla , du lider ju svårt i din nöd.
*****
Du älskade barn.
Som vandrar allena i den mörkaste natt.
Varför är du så märkt av tidens gång.
Varför hörs ej längre ditt muntra, klingande skratt.
Utan bara en entonig , klagofylld sång.
*****
Du älskade barn.
Även du som liten behöver höra vänliga ord.
Men onda , vuxna människor vill inte förstå.
Dem låter istället hatet få råda här på vår jord.
Ett hat som det tycks att inte ens vår Herre rår på.
*****
Kram Mor i Stugan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar