Har ni tänkt på vad många döingar det finns. Varje gång jag är ute och kör på landet så ser jag gamla gravhögar som är märkta med en kringla. Den något fyrkantiga kringlan lyser upp skylten vid vägkanten och liksom bara skriker ”döingar!”,
och där ligger de, under all denna sten. Så att vi, flera tusen år senare, kan vandra dit och fika över deras huvuden, tappa smulor från kakor som innehåller ämnen som inte ens fanns ,när döingarna inte var döingar.
Men jag tycker ändå att det är roligt , att vi är så fixerade vid våra döda anfäder. Vi bevarar deras gravar, så att vi ska kunna veta hur man gjorde gravar förr. Och sen då, jag menar man behöver inte står där och titta så jätte länge innan man fattar grejen. ”Jaha, okej, de lade stenar i hög, som grav. Ja, likaså är skillnaden på gravhögarna emellan inte så stora. Stor, mindre, minst. Lite mer mossa på den ena kanske.
Sedan så ligger de där, och kan inget annat. Så bra att vi kan åka ut med vänner och peka ut gamla gravar,eller hur....Men nu är det så ,att det är inte sådana döingar som jag letar efter, utan när jag släktforskar, så det är i gamla kyrkböcker som jag söker efter mina döda anfäder. Det är rena dektektivarbetet och inte är det gjort i en handvändning, utan man får läsa sida upp och sida ner i de gamla kyrkböckerna , det är inte alltid det lättaste vill jag låva. Prästerna skrev som krattor förr i tiden, så det får vi släktfoskare lida för nu. Men de gamla Prästerna tänkte väl att , " vi bara kladdar ner lite här, så har dom där släktforskarna lite att göra när de ska läsa detta ". Men roligt är det när man suttit länge och letat efter en döing och plötsligt händer det , Döingen dyker upp. Det är ungefär som om att vinna på en Trisslott. .
Kram Mor i Stugan
och där ligger de, under all denna sten. Så att vi, flera tusen år senare, kan vandra dit och fika över deras huvuden, tappa smulor från kakor som innehåller ämnen som inte ens fanns ,när döingarna inte var döingar.
Men jag tycker ändå att det är roligt , att vi är så fixerade vid våra döda anfäder. Vi bevarar deras gravar, så att vi ska kunna veta hur man gjorde gravar förr. Och sen då, jag menar man behöver inte står där och titta så jätte länge innan man fattar grejen. ”Jaha, okej, de lade stenar i hög, som grav. Ja, likaså är skillnaden på gravhögarna emellan inte så stora. Stor, mindre, minst. Lite mer mossa på den ena kanske.
Sedan så ligger de där, och kan inget annat. Så bra att vi kan åka ut med vänner och peka ut gamla gravar,eller hur....Men nu är det så ,att det är inte sådana döingar som jag letar efter, utan när jag släktforskar, så det är i gamla kyrkböcker som jag söker efter mina döda anfäder. Det är rena dektektivarbetet och inte är det gjort i en handvändning, utan man får läsa sida upp och sida ner i de gamla kyrkböckerna , det är inte alltid det lättaste vill jag låva. Prästerna skrev som krattor förr i tiden, så det får vi släktfoskare lida för nu. Men de gamla Prästerna tänkte väl att , " vi bara kladdar ner lite här, så har dom där släktforskarna lite att göra när de ska läsa detta ". Men roligt är det när man suttit länge och letat efter en döing och plötsligt händer det , Döingen dyker upp. Det är ungefär som om att vinna på en Trisslott. .
Kram Mor i Stugan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar