Man tar alltså en tass i taget. Klipper. Så är det klart.Hur enkelt som helst,eller.
Hugo är det inga krusiduller med , det är bara att lägga honom ner på golvet och sätta igång.
Han är hur duktig som helst.
När det gäller Nemo , så blir det genast en aning mer komplicerat. Man tänker på kloklipparen och vips , så är hunden spårlöst borta.
Efter att ha sökt på alla kända "säkra" platser i huset, hittar man honom antingen under en möbel eller på toaletten. Övertalning med uppmuntrande tillrop , fungerar tills han får se tortyrinstrumentet, då är det bara fysisk våld som gäller.
Det känns inte alls bra.
Han är rädd , kryper ihop.
Varje klo är en skräckupplevelse , både för honom och mig , eftersom han , i samma ögonblick som jag klipper, försöker han rycka åt sig foten.
Sedan glömmer vi bort alltihop , men jag vet att det alldeles för snart
kommer att vara dags igen ..........
Kram Mor i Stugan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar