Jag tror att jag börjar bli lite beroende. Bloggberoende. Det är mysigt att sitta och skriva om lite allt möjligt. Jag kan vara allvarlig när jag vill, och skämta om jag känner för det.
Jag smyger fram till datorn på kvällen, när det är mörkt och man sitter själv i lampans sken. Det blir liksom lite hemligt. Det är bara några få som känner till denna blogg, som känner mig på riktigt. Det blir lite som stålmannen ungefär.
Jag smyger fram till datorn på kvällen, när det är mörkt och man sitter själv i lampans sken. Det blir liksom lite hemligt. Det är bara några få som känner till denna blogg, som känner mig på riktigt. Det blir lite som stålmannen ungefär.
På nätet kan man vara vem man vill. Skriva små inlägg när man känner för det, eller bara smyga runt i andras bloggar och läsa om just deras liv. Som sagt har jag blivit beroende av min egen, men även av andras bloggar.
NEEJ , sanningen är, ATT JAG ÄR beroende, inte bara det här med att blogga ,utan även att läsa bloggarna som uppdateras. Man vill inte missa inlägg, man vill vara uppdaterad, på de bloggar man följer.
Jag vet inte om det bara är jag, ( är väl lite knäpp ) har väl mycket tid över att tillbringa framför datorn , men jag tror att de flesta bloggare mer eller mindre trillat dit, om man inte är helt anti mot det här med bloggar.
Finns det något Riksförbund för bloggberoende....
Kram Mor i Stugan
1 kommentar:
Jag är det mä! Alltså beroende av minoch andras bloggar. Så fort något händer, roligt eller tråkigt, så tänker jag att det ska jag skriva om på bloggen. Det är inte klokt. Jag har egentligen inte tid att sitta framför dumburken nr 2. Men för mig har det blivit en slags avkoppling och samtidigt får ur sig lite skit. Oftast har man inte lust att ringa runt till kompisar. Vill vila öronen när det GÅR! E har vaerkligen varit hemsk idag. Suck.
Skicka en kommentar