Jag satt på stranden , min strand , vänd mot havet och tittade ut mot horisonten.De enda ljud som hördes var naturens.
Havets sakta rullande mot sanden , lärkornas drillande i höjden , den varma brisen i strandrågen.
Det var bara jag och världen , som vanligt när jag är där.
Ett barn , 1,5 - 2 år, kom tultande emot mig , glatt leende.
Jag sträckte ut armarna och tog emot , slöt i min famn.
Barnet satte sig tillrätta mot höften , tvinnade fingrarna i mitt hår, klappade mig på kinden och gurglade förnöjsamt nonsensord. Och jag grät.
Jag vet inte varför jag grät men där i min dröm , på min strand , tillsammans med mitt glädjestrålande barn , satt jag och grät som om hjärtat ville brista.
Min kudde var våt när jag vaknade och drömmen ville inte riktigt lämna mig.
Men samtidigt var det en underbar dröm , en dröm om kärlek........
Kram Mor i Stugan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar